WeBible

1 - Himlahöjdens stolthet är det klara fästet; himmelens gestalt erbjuder en härlig anblick.

2 - När solen visar sig vid sin uppgång, kommer den såsom en budbärare, ett underbart redskap, ett verk av den Högste.

3 - När den är i sin middagshöjd, uttorkar den jorden; ja, vem kan bestå för dess hetta?

4 - Man hettar upp ugnen vid arbeten som fordra värme, men trefalt starkare bränner solen bergen. Den sprider glödande ångor, den sänder ut ljusstrålar och bländar så ögat.

5 - Stor är Herren, som har danat den; och efter hans bud ilar den fram på sin färd.

6 - Och månen - i allt tager den sin tid i akt, den utvisar tidsskiftena och är ett tidsåldrarnas tecken.

7 - Det är månen som giver tecken till när högtiderna skola firas, himlaljuset, som avtager i sken, sedan det har nått sin fullhet.

8 - Månaden har efter den sitt namn; den ökar sig underbart under sin växling. Den är en signaleld för härskarorna i höjden, där den sprider sitt sken på himmelens fäste.

9 - Skön på himlavalvet är stjärnornas glans, ett strålande smycke på Herrens himmel.

10 - På den Heliges bud ställa de upp sig i ordning och förtröttas icke på sina poster.

11 - Se på regnbågen, och lova honom som har danat den. övermåttan skön är den i sin glans.

12 - Den välver sig över himmelen med sin strålande ring; den Högstes händer hava spänt den.

13 - Genom sin befallning kommer han plötsligt snön att falla, och han sänder med hast ut sina hämnande ljungeldar.

14 - Fördenskull upplåta sig förrådshusen, så att molnen flyga ut såsom fåglar.

15 - Genom sin väldiga makt giver han molnen styrka, så att hagelstenar falla ned i sönderbrutna stycken.

16 - Ljudet av hans dunder kommer jorden att skälva, och vid hans anblick bäva bergen.

17 - Efter hans vilja blåser sunnanvinden och nordanstormen och virvelvinden. Snöflingorna strör han ut lika nedsvävande fåglar, och lika en gräshoppssvärm som slår ned äro de, där de falla.

18 - Över skönheten av snöns vita färg förundrar sig ögat, och över flingornas fall råkar sinnet i häpnad.

19 - Rimfrosten strör han ut över jorden såsom salt; och när den fryser samman, bliver den till vassa taggar.

20 - Kall blåser nordanvinden; då fryser vattnet till is. Den sänker sig över var vattensamling; då beklädes vattnet såsom med pansar.

21 - Ja, han föröder bergen och förbränner heden och avsveder grönskan såsom med eld.

22 - Till läkedom för allt kommer dimman med hast; daggen faller och friskar upp allt efter hettan.

23 - Genom sitt rådslut bragte han havsdjupet till vila och lät öar växa upp däri.

24 - De som segla på havet förtälja om dess farlighet, och vi förundra oss över vad våra öron få höra.

25 - Där finnas sällsamma och underbara ting, en brokig mångfald av allahanda varelser, havsvidundrens värld.

26 - Genom hans makt bliver hans budbärares väg lyckosam, och genom hans ord äger allting bestånd.

27 - Mycket kunna vi väl säga, och dock nå vi aldrig slutet. Summan av våra ord är: Han är allt.

28 - Om vi vilja prisa honom, huru skola vi mäkta det? Ty han är den Store, ja, han är större än alla sina verk.

29 - Fruktansvärd är Herren och högeligen stor, och underbar är hans makt.

30 - Prisen och upphöjen Herren, så mycket I förmån; han övergår dock allt edert lov. Ja, upphöjen honom, och uppbjuden all eder kraft; förtröttens icke, ty I kunnen dock aldrig nå slutet.

31 - Vem har sett honom, så att han skulle kunna beskriva honom? Och vem kan prisa honom, såsom han är värd?

32 - Mycket förborgat finnes, som är ännu större än allt detta, ty endast föga hava vi sett av hans verk.

33 - Ja, allting har Herren gjort, men de fromma har han förlänat visheten.